Simlektionen

Vi va tre pågar som satt på kanten på Knutssons mjölkabord och dinglade med benen.

 

Det var vår favoritplass forr där va de skugga när de va varmt. Det var fäst ve en stor alm o stod ända ude ve vägen so ad mjölkabilen kunne komma tätt intill narr den kom. Hela byn lå o dåsa i sommarvarmen. En och annan kom för att handla i Anderssons affär som lå po andra sidan vägen mitt emod.. Kaffehjuled snurrade i fönstret och dörren stod öppen. Ibland kom nån cyklandes o satte cykeln i ställed udanforr, mer sällsynt kom en bil o parkerade. Pitterson på Torkelstorp o ”Nils Gunnar på ittan” var dom vanligaste bilburna kunderna. 1950 fanns ente så många bila i byen. Engström nere på ”Tian” kom desto oftare med sin gråa häst och vagn. Po den lilla planen udanför handlarebostadens framsida va itt ställe darr de fanns plass att binga opp två hästa. Handlaren sålde bensin men den hade han i 25-litersdunkar. Nåt år senare fick han en rickepump som han sålde bensin frå.

Vi var två pågar som va äldre o en som va litta mingor än vi, o de va Kjorkevaktmästarens mingste påg, Klasse. Eller Klas-Henrik som hans mor så högfäred sa. Han va ente riktet torr bagom öronen men han fick va me i alla fall forr de kunne ju va litta tradet när vi bara va två.. De va ju bra iblann när nån skulle springa him o hämta nåt. Då sa vi alltid att Klasse va dokti po o springa o då ville han visa ad vi hade rätt.

Annars va de handlarens påg o ja som kunne de mesta o de va vi som sto forr intellegensen. Det hade hunnit bli slutet på juni och nästan full sommar. Skolan hade slutat och vi hade ente mied o gjorra. Vi hade vatt norre vid Månstorpasjö o tittad ettor båten som vi hade spigad ihopa forra sommaren . Darr va ente mied igen au den. Vi spiga ihopa den själv au massenit o nona läkte. Vär o ving hade löst opp masseniten onger vintern. Där de va längst så va darr nock en femti meter o so va där tie meter brett po flera ställe. Men den va djup. Vi som ente va mer än litt mer än en dryg meter kunne ente bonna . Där va nock en o en halv eller två meter djupt i alla fall. De va ett tihåll som ente våra föräldra visste hur farled de va för do hade vi ente fått hålla ti där. Fastän vi hade spikad masonitbåten tätt me nubb så to den ing so mied vann redan frå början so ad vi va tvungna o ösa me en spann unger tiden vi segla frå den ene sian ti den andre. Ja segla kan man ente si, forr vi hade spänt en snor över holled so ad vi kunne dra den frå kant ti kant. So turen ble ente mer än nåna meter där som holled va bredast. Ah ja de gjorr ente so mied forr båten fick dollet plass mellan kanterna. O så lärde vi jo oss simma i fjor, sa handlarepågen Ja, ja har simmad över Gråkärr norre ve Torkelstorp o den mossen i mied större än denne! Hur lant kan du simma frågade vi Klasse? Simma? Ja kan ente simma!! Jag blinka ti hanlarepågen. Hörde du han kan ente simma!!! De dröjde ente så länge förrän hans mor skreg etter han att de va tid o eda. O då ble vi ensamma, handlarens påg o ja. Vi sad där länge o resonerade o vi tyckte de va so syng om Klasse ad han ente kunne simma som vi. - Vi skulle ju kunna lära han. Han e väl ente dummare än han kan lära si. - Nä, men han e ju rädd forr vann so vi får nock hjälpa han so ad han kommer igång. Vem skulle annars lära han om ente vi gjore de?

 

Vi två va alltid väldet hjälpsdamma. Narr vi sprang omkring po gårana so va darr alltid so mied som vi kunne hjälpa ti me. Vi va doktia po o måla o spiga ihopa saker. Hitta vi borra pensla o borsta eller hammare o spig so hade vi alltid nåed o gjorra. Då kunne vi tjära tagen po nåt udhus eller måla nona maskiner. De va ente alltid ad fargen passa so bra men de ble i alla fall grant. De va sällan vi fick nåd forr vårt besvär. . Vi resonera litta hid o did om hur vi skulle gjorra me Klasse. Han va mer än rädd för vann de visste vi. Han våga ente ens stick norr tärna i vanned forr do frös han. Han bruka sidda en bid ifrå kanten me klärna po. O han våga ente ens va me i vår båt Nästa da sa vi inged ti han narr vi skulle norr ti vårt vannholl. Men vi hade vatt inge i handlarens forråd o hittad en lång lina som hade sudded po flaggstången. De to vi me narr vi sto färdiga o cykla ner ti Månstorpasjön oppad forremiddan.

- Va e de för nåd fråga Klasse o pega po linan.
- De ser du väll ad de e en lina! Vi ska ha om vi får en stor fisk!
- Oh ska ni köra o fiska. Då får ja fylla me?
- Ja, vi ved ente riktet om vi vill ha såna me som ente kan simma! Och so forklarade vi for han ad nu narr vi ente hade non båt så va de viktet att man kunne simma om man ramla i vanned.

 

Vi cyklade neråt den krogede vägen ti Månstorpasjö. Klasse va ju so liden so han kunne jo ente cykla själv. Han fick sidda po min pakethållare o hålla si i sadeln. Vi körde förbi Knutsagåren och vidare ner mot Gamlegård o Ernst Svensaställed. Ve Gamlegård lå osse en liden mosse som darr va karusor i. De hördes narr vi kom farrande. Stänkskärma o pakethållare skramla o ringklockan pingla ti do o do.

Korna som sto ve sidan om vägen glode po oss o såg so förvånade ud. Dom undra väl va som sto po eftersom vi hade so bråttom. Dom visste väl inte va simma va för nånting. Men dom va doktia po o gå i vann. Norre ve segeån bada vi po samma ställe som dom drack o då ble vi lia svarta som dom. Vi sto opp när vi cykla forr darr va ingen som nåde norr ti tramporna. Ibland va darr stora holl i vägen o do kunne de gjorra so ont mellan benen so man kunne skria som en stucken gris. Vi hoppa me cyklana från den ene si dan ti den andre au vägen. I mitten växte gres o darr va litta stena so de gällde o hålla is vagen annars kunne man hamna norre i gropakanten. O där växte de bode nällor o anned. Etter en vådlig färd so kom vi so småningom norr ti vårt ställe där vi brua lägga cyklana bland nåra buska. Vi våga ente lägga dom i solen forr då kunne däcken explodera au varmen. De sa smen ad vi skulle akta oss forr!

Sin fick vi kryba in po ängen onger en taggtrå så ad vi kom ing po bagsian om holled. Där va de fina kanter o fint gres Om man gick runt holled so va darr litta buska po den andre sian osse. Narr vi va framme po badeställed la vi voss norr i lå i titta i vanned. Darr kunne vi se di store gäddorna o om man lå stilla kunne man ligga länge o se narr dom simma. Vi lå länge o glode o snacka om hur vi skulle fiska opp dom. De gick ju ente me vanlia spö o mask. Kal-Alfred oppe i byen snacka om att man kunne ta dom me een homma. Men vi visste ente va en homma va forr nåed. Sin to vi au oss klärna o hoppa norr i vanned. Vi simma fram o tebaga tvärs över mossen flera gånger. Den lille sto po kanten o titta po oss. Man kunne se po han ad han nock skulle villa lära si. De skulle vell va bra o kunna simma, sa ja ti Klasse. Ser du som vi simmar hur lätt som helst! De skulle du osse kunna gjorra! Vi kan visa di! Ja, men ja vill ente forr de kalt! Forresten so har mor o far har sagt att ja ente får gå nära vanned! Ja får ente va ihopa me er i heller , de har mamma sagt. Han sa alltid ”mamma” om sin mor. Alla vi andre sa ”mor” narr vi mena mor. Mamma hördes så gluttet!

Vi två andre blinka mod varandra o nicka me huvet. Vi förklara forr den lille pågen ad de va kanske bäst ad han hade en livlina om si när han sto so nära kanten forr vi va jo väldet omtänksamma om den lille stackaren. Vi knöd linan runt maven po han o so låssa vi ad vi knöd den i en au stolpana ti stänged. Vi lämna ett par tre meter men de så han ente. Narr vi gick tibaga so ga ja ett tecken ti handlarepågen o då to vi han onger armana o i knävicken o slängde han ud i vanned me klärna po. De ble ett hondans plask! O som han skreg. De hördes nock ända opp ti byn. Ja ja har aldri hört en onge skriga på de vised. Men han tystna när han kom norr i vanned. Men sin borrja de igen när han kom opp te ytan. Vi va vana ve ad Klasse skreg. Ibland narr han slo si so sprang han him men han skreg ente forrän han kom him po trappan o hanses mor kom o öppna. Do va de ginnast so syng om han!

Då fick vi fatt i linan o dro opp han. Han hosta o fräste litta men lugna norr si etter en tid. Vi forrklara forr han ad de va ett bra sätt o lära si simma. So gjorde di fleste narr di skulle lära o simma. De hade vi osse gjort, sa vi! Har du ente sitt po honga o kattor ad om man slänger dom i vanned so kan di simma me en gång. De e de enda raka o gjorra so! Buuuhh! Vråla han. Kan du ente logna di o höra po va vi sier! Nu går vi här vi kanten o håller di oppe me linan. Ta nu såna tag som du gjore narr du lå po mjölkabored så kan du nock snart simma. Sanna vår ord. Buuuuuhhh! Skreg han o torka si i synen. Etter en stung so ble han lugnare. O så gick vi ve sian o han fick spralla si fram. Men so fort vi släppte po linans o sjönk han som en sten. Då sa vi ad de kanske va bätter o visa han när han lå po land hur han skulle gjorra me armana o benen. Vi dro opp han o so la vi oss po maven i gresed o gjore simtag. Den lille va ente so dum forr han gjore precis som vi sa. Vi sa ti han ad vi tyckte att de så bra ud o ad han skulle


 

Vi skreg ti han ad han skulle ta simtagen som vi hade lärt han. I borrjan så de ente så bra ud men narr vi hållt po litta so gick de bättor o bättor. O narr han han ble klog po ad han ente kunne sjunka så tyckte han snart ad de va roled. Han hade ju litta hjälp au klärna forr darr va litta luft både i skjortan o i byxorna. När vi hållt po rätt so länge o Klasse simma bättor o bättor . Nu ville han själv fortsätta men vi andre två börja ble trötta au o springa fram o tebaga ve kanten. Narr vi hade hållt po i över två timma so sa vi ti han ad de fick va nock, so vi dro opp han. Han hade bled rent skrynkled i skinged o klärna ville han ente ta au si so han fick behålla dom po. Vi samla ihopa våra egna klär o linan glömde vi ente o ta me oss him.



Vi gick tibaga genom nällor o buskar ingan vi kröb onger taggtrån ti våra cykla. Himåt va de oppforrbacke en bra bid so de gick ente o cykla. O de va ju rätt so bra forr vi hade ente so bråttom. Vi visste ad vi hade mied o tänka po o hur vi skulle gjorra med den lille Klasse forr hanses klär va ju våda. De va ju varmt men de va litta molled på himlen. De skulle ta flera da ingan han torka. Vi kom överens om ad de kanske va bäst o sätta han ved fyren inge i Rahms smedja. So vi cykla direkt norr te smedjan forr darr visste vi ad de alltid va varmt. Smen va ente inge forr han va vell ude o lava sjävbindare o slåttermaskiner ve denne tiden po åred. Men darr va litta fyr i ässjan o den fick vi bättor fräs po etter en tid. Klasse satte vi po den lille bänken ve sian om. Vi andre ställde oss o rätta krogeda spik o sortera skruor o muttra som smen hade i lådor. De verka ti o ta lång tid ingan den lille pågen skulle torka, Vi ble trötta po o vänta so vi sa ti han ad vi skulle skaffa en lemonad ti han o en kaga o sin blinka vi te varandra. När vi kom opp i byen so glömde vi han. Då sad vi o tänkte ud nästa projekt som vi kunne ta itu me. Hur de gick ti narr smen kom him o hitta lille Klasse vet vi ente. Klasse vill ente berätta de heller men han sa ad han hade blitt torr.. Men han hade nock sudded darr nåna timma ingan smen ringde ti hans far o fråga vaffor hans påg sad i smedjan. De kunne ente Klasses far begripa ihellor. Men sin narr di hade kommet him hade den lille pågen sladdrad o darr ble ett hondans liv. Nån au di gamle tyckte ad såna onga skulle di skicka te oppfostringsanstalt. Vi två simlärare tyckte ad de väldigt otacksamt att lära folk nåd so viktet som o simma.. Vi ble ente hellor bjudna po nån saft eller kagor som vi hade hoppats po. Dom kan behålla sina kagor själv. Vi ska ente hjälpa dorres onga mer. Nä, hanses lillasyster kan dom lära själv. Dom kan ju lämna henne ti simkursen i Svedala so får dom se va de kostar o aga buss fram o tebaga!
 

Vi hade ente fler lektioner i simning. Klasse växte ti si rätt so bra o han simma som en fisk resten au sommaren. Tack vare oss! Han simma tvärs över både Månstorpasjö o Gråkärr precis som vi. Månaskin, som va en märgelgrav oppe bagom Christofferssons granedunge, to han si över som ingenting. Narr sommaren va över so simma han bättor än vi o vi ångra ad vi hade lärt han nåd alls.. Narr vi skulle ti kallbadhused i Svedala ville vi ente ha han me forr do skulle han nock bara gjorra si ti forr töserna. Darr måste jo finnas nåna gränser.