Några bilder ur min kulturella insats om "Byar i Skåne"


HUNNESTADS BY

100x80 Privat ägo G.Olsson
Hunnestad är en liten by med stor historia i Skårby socken, Ljunits härad i fd Malmöhuslän. Enligt ”Ortnamn i Skåne” Bengt Pamp, betyder namnet Platsen vid åsen. Den gamla bebyggelsen ligger vid ett vattendrag i en rundad dalgång mellan markerade höjder. Förleden i Hunnestad kan komma av ”hun”, vilket betyder ås, förleden kan även tolkas som ”Huni” eller ”Huna”, vilket är ett personnamn. Efterleden ”stad” är ett urgammalt namn i nordiska språken som betyder ställe eller plats. Hunnestads bykärna, befinner sig på tomter där det har funnits gårdar och gatuhus sedan vikingatiden. Före enskiftet 1827 fanns, på denna plats, 11 gårdar och 6 gatuhus och på den lilla ytan bodde över 100 personer, varav de flesta var barn. En bit bort mot sydväst, där bäcken rinner i kanten av en brant slänt låg vattenmöllan, en husbehovsmölla av skvaltetyp vilket innebar att möllehjulet låg horisontellt i bäckrännan. På höjden alldeles norr om byn, kan man föreställa sig det gamla säteriet med ståtliga korsvirkesbyggnader. Ekonomibyggnaderna var sammanbyggda i u-form och täckta med halmtak. Mangårdsbyggnaden låg i öster och var även den i korsvirke, men med tegeltak och tinnar. Hunnestads By och säteri som innehades av urskånsk-dansk adelssläkt. Olika källor från 1600-talet antyder om att säteriet är bland de äldste i Skåne:

50x40 Privat ägo. G.Olsson
Hunnestadsmonumentet kom till i en tid då makten centraliserades i Norden. Inristningen bör ha skett under en period, åren 985-1035, då Sven Tveskägg eller Knut den store hade makten i Skandinavien, eller de närmaste åren efter denna period. Sten ett som Esbern och Tomme lät rista till minne av Roi och Lekfred, Gunne Hands söner, bör vara Monumentets huvudsten. På stenen finns även en figur som skulle kunna symbolisera ett kristet helgon. Ett alternativ kan då vara den norske kungen Olav Haraldsen, S:t Olof som blev martyr och helgon omkring år 1030. När monumentet avtecknades på 1600-talet var det inte orört. Tre av stenarna ligger fallna vid sidan om de i en rad stående stenarna. Hur monumentet ursprungligen har sett ut kan man bara gissa sig till, men om sten ett var huvudsten i centrum av monumentet och de övriga stenarna bildade en ring fanns det kanske ytterliggare två stenar. Runstenar placerades oftast högt på en synlig plats utmed vägar och ofta på tidigare heliga kultplatser, inte sällan på äldre gravanläggningar. En källa antyder om gravplats vid Hunnestadsmonumentet. Det är prästen i Skårby Jens Mortensen Pilt som i slutet av 1500-talet lämnar en uppgift till astronomen Tyke Brahes assistenter, vilka samlar in uppgifter till en skånsk karta. Jens Mortensen Pilt uppger att det i Hunnestad under en sten med runor ligger en Ugerup begraven.

70x50 Privat ägo. G. Olsson
Vattenmöllan i Hunnestad var belägen vid hällorna väster om byn. Benämns som Vatten Qvarnen vid enskiftet 1827, 8 tunnland och 24 kappland (1827), marken benämns som instängda hejdan. 12/1000 mantal, 2,1 hektar (1913). Lorentz Gillberg beskriver kvarnen som en insockne Skvalteqwarn.

GYLLEBO SLOTT PÅ ÖSTERLEN.

70x50 Pris 6000:-

Ruinerna härstammar från den 1500-talsborg som byggdes av Laurids Lauridsen Knob 1538-1544. Borgen brann flera gånger, sista gången i början av 1700-talet. Den bildade en fyrkant omgiven av Gyllebosjön och en vallgrav. Den var uppförd av gråsten med en inre borggård och var en av de största borgarna i Skåne.
Det nuvarande slottet byggdes i nyklassisk stil 1813-1818 av Hedvig Sofia Schönström ochligger på samma plats som stallarna och byggnaderna till höger på bilden.

Slottet låg på en udde i Gyllebosjön, på tre sidor omgivet av vatten och på den fjärde av en grävd kanal.
Borgen har bestått av fyra längor kring en gårdsplan med olika stora sidor och hörnvinklar. Samtliga längor är uppförda av rått huggen gråsten med sparsamma inslag av kalk- och sandsten i hårt, med stenflisor skolat kalkbruk. En vindbrygga ledde över kanalen.
Tornet var helt utbyggt framför fasaden och att porten gått genom detsamma och tvärs igenom längan. Strax till höger om porttornet finns en dörr, en sk gångdörr vilken användes till daglig genomfart, då man ej hade behov av att ha den stora porten öppen.

VÄSTRA KÄRRSTORP

130x60 Pris 7000:- Hänger f.n. på Vismarlövs kaffestuga.
Byn som den såg ut 1950. Hela husaraden från Ahlfors i väster till Alma Göranssons hus i öster.
Fr. v.. Ahlfors hus som en gång var byns affär.Gunnar Sjögrens snickarverkstad. Sjögrens boningshus, Skolstäderskan Nanny Jönsson i halvhus med Kersti Sjöbeck.. Knutssons arbetarbostad, Brandstation, Strädet med Ekbergs hus utmed vägen och Nils Lars hus längre in. Telefonstationen med Betty Strömberg. Barnmorskans hus. Affären och Nils Hugo Andersson bostadshus. och allra sist ser man gaveln på "fröken" lärarinnan Alma Göranssons hus. Byn hade affär och smedja. egen vattenförsörjning genom en borra som var ca 60 meter djup. Brandkår som bestod av personbil Chevrolet 1938 med påhängspruta. Kyrkan saknar torn och är från 1100-talet.

70x50 Privat ägo. B. Hall
Norr om byn Västra Kärrstorp har man en underbar utsikt från den s.k. Hallabacken.
Den kallades så därför att där bodde lantbrukaren Hall med familj.
TATTARHUSEN I KLÄGGERÖD

50x40 Pris 3500:-

Längst ut till höger överst på bilden bodde tattarkvinnan Lovisa Fredriksson i ett litet klinehus Lovisa var svarthårig! Hon bodde med sina två flickor i det lilla huset. Lovisa hade ett tunnland till sitt förfogande med odlade jordlappar.

De övriga två husen på bilden var så kallade "Tattarbostäder"

TÖRRINGE BY

120x80 Pris 7000:- Hänger f.n. på Vismarlövs kaffestuga.
Rekonstruktion avTörringe by så som det kan ha sett ut i slutet av 1700-talet.
Det var en tätbebyggd by: Värt att notera att flertalet längor gick ihop: ibland bara kant i kant och ibland med hela gaveln. Vi föreställer oss byn om sommaren.
Det var typiska för de gamla skånska byarna att gödselstackarna låg längs bygatan. Längorna låg alldeles vid bygatan. Alla hus hade halmtak, som mer eller mindre var grå/gråsvarta av väder och vind. Samtliga hus var så kallade klinehus, dvs byggda av lersten. En del av dem var nog kalkade och därför ser jag framför mig en och annan rätt vit och fin länga, medan andra var vit-grå och någon - intill bygatan - helt grå. Korsvirket syntes inte särskilt mycket. Husen varierade inte särskilt mycket i utseende annat än i längd och kondition. Ett och annat hus kan ges intryck av förfall med krokiga väggar och dåliga tak.

50x40 Privat ägo.
Törringegården som ligger strax innan infarten till dansbanan Törringelund
ANDRARUMS ALUNBRUK  

80x70 Pris 5000:-

En rekonstruktion av Alunbrukets by med arbetarbostäder, apotek, smedja, sadelmakeri och skola.
Andrarums alunbruk är en tidigare alunindustri vid Andrarum i Tomelilla kommun.
Alunskiffer bröts på platsen och förädlades till alun.
Bruket grundades av Jochum Beck, som 1637 fick Christian IV:s privilegium att anlägga ett alunbruk. Christina Piper köpte bruket 1725. Under perioden fram till hennes död år 1752 upplevde Alunbruket sin storhetstid. Som mest bodde här 900 personer. Alunverket i Andrarum var Nordens största brukssamhälle och en av Sveriges största industrier.

Bruket var ett slags ”stat i staten” med egen valuta (C.P.-sedlar), egna affärer, eget apotek, eget skomakeri, egen guldsmedja, eget sadelmakeri, egna krogar, eget skrädderi, egen skola, eget ålderdomshem, egen sjukstuga, egen domstol, eget fängelse, och så vidare.